Rapport: Rädda kommunernas ekonomi

Skattehöjningar säkrar inte välfärdens långsiktiga finansiering. Det saknas 30-50 miljarder kronor i Sveriges kommuner under nästa mandatperiod. Välfärdens kvalitet och tillgänglighet hotas av förändrad demografi och risker för ökande bidragskostnader. Reformer krävs för fler i arbete, minskat bidragsberoende och mer välfärd för varje skattekrona. Att försöka rädda välfärden med skattehöjningar är som att stilla törsten med saltvatten. Idag presenterar vi därför en rapport med 17 reformförslag för att rädda kommunernas ekonomi.

LÄS HÄR: Rapport – Rädda kommunernas ekonomi

Sammanfattning

Tillsammans med ett jobb, är kvalitet och tillgänglighet i välfärdstjänsterna det bästa sättet att motverka klyftor i samhället. Välfärden ökar jämlikheten genom utbildning och fördelning av vård och omsorg efter behov, inte efter betalningsförmåga. Med en välfungerande välfärd stöttas den ekonomiska tillväxten genom höjning av arbetskraftens förmåga och storlek.

Den demografiska utvecklingen och de potentiella kostnadsökningarna kopplade till en tudelad arbetsmarknad, riskerar välfärdens finansiering. Enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) saknas 28 miljarder i kommunerna under nästa mandatperiod. Motsvarande höjning av kommunalskatten innebär cirka 20 000 färre sysselsatta och 10 000 kronor mindre i disponibel inkomst per år för ett vanligt hushåll. Den växande politiska konflikten står mellan värnandet av välfärdens behov, och utbyggda bidragsystem.

Efterfrågan på välfärdstjänster växer samtidigt som utgiftstrycket i transfereringssystemen förväntas öka till följd av stor invandring och misslyckad integration. För att klara välfärdens finansiering behövs bättre resursutnyttjande i kommunerna, lägre bidragskostnader, höjd sysselsättning och fler arbetade timmar. I rapporten presenteras därför ett nationellt mål för bidragens andel av ekonomin, med tillhörande verktyg för att minska bidragskostnaderna. Vidare introduceras verktyg för att främja kvalitetshöjande och kostnadsdämpande teknik i välfärden och åtgärder för att öka sysselsättningen.

Bidragssystemen behöver bli stramare, med tydligare drivkrafter för människor att öka sina jobbchanser. Genom att avskaffa vissa statliga arbetslöshetsersättningar, ge kommunerna ett samlat ansvar för inkomststöd vid långvarig arbetslöshet och samtidigt låta staten ta ansvaret för personer utan arbetsförmåga, kan åtgärderna bli mer träffsäkra och drivkrafterna för jobb öka. Den föreslagna kommunaliseringen av ansvaret för arbetslöshet tillsammans med förstatligandet av ansvaret för rehabilitering och ersättning till den som saknar arbetsförmåga förenklar bidragssystemen och dämpar kostnadsutvecklingen.

Arbetslinjen kan förnyas om jobbavdraget utvecklas. För att fler ska lämna bidrag för jobb föreslår vi att jobbstimulansen slopas och ersätts av en lagstadgad rätt till jobbavdraget. Utöver Moderaternas förstärkning av jobbavdraget med 500 kronor i månaden, finansierar de föreslagna bidragsreformerna en ytterligare förstärkning om 250 kronor i månaden för alla jobb.

Beprövad erfarenhet och systematisk implementering av best practice kan, tillsammans med modern teknik och beslutsfrämjandeinsatser (BFI), förbättra resursanvändningen i kommunerna och stänga det finansieringsgap som SKL varnar för. Om skillnaden mellan genomsnittskostnaden för de femton mest resurseffektiva kommunerna och kommuner med högre kostnader halveras sparas över 20 miljarder kronor. Statliga myndigheter ska ges särskilt uppdrag att sammanställa framgångsrika exempel och utvärdera redan genomförda insatser.

Totalt visar vår genomgång att det finansieringsgap som SKL prognosticerar kan åtgärdas med reformer i bidragssystemen och på arbetsmarknaden. Istället för skattehöjningar på 10 000 kronor för ett vanligt hushåll, kan skatten sänkas med 750 kronor i månaden för alla jobb. Förslaget innebär även 20 000 fler sysselsatta.

Reformprogram

Denna rapport föreslår en rad reformer för att rädda kommunernas ekonomi. De motiveras och utvecklas i texten.

  • Inför ett nationellt mål för bidragens totala andel av ekonomin, och ge Konjunkturinstitutet uppföljningsansvar.
  • Inrätta en central utbetalningsfunktion för statliga bidrag och välfärdsersättningar.
  • Ge staten ansvar för arbetsförmågebedömning av personer utan egen försörjning.
  • Ge staten ansvar för en rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsinsatser för personer utan arbetsförmåga.
  • Slopa aktivitetsstödet.
  • Slopa utvecklingsersättningen.
  • Slopa etableringsersättningen.
  • Förändra ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd till ett kommunalt arbetslöshetsbidrag för personer med arbetsförmåga efter ett års arbetslöshet. Dessförinnan finns arbetslöshetsförsäkringen eller en statlig, ettårig, arbetslöshetsersättning.
  • Uppdra åt Ekonomistyrningsverket att stötta kommunerna i införandet av automatiserad handläggning av arbetslöshetsbidraget, tidigare ekonomiskt bistånd.
  • Inför en arbetslöshetsavgift i utjämningssystemet.
  • Slopa bostadsbidraget. Ersätt bostadsbidrag för unga med höjt CSN-lån och inför ett nytt ensamståendebidrag.
  • Skärp kvalificeringsreglerna för föräldrapenning.
  • Ersätt äldreförsörjningsstöd, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg med ett bidrag som inte varierar med boendekostnaden och baseras på verkliga inkomster.
  • Inför rätt till jobbavdrag även för bidragstagare, och slopa jobbstimulansen.
  • Ge kommunerna makten över den kommunala fastighetsavgiften.
  • Slopa högskatterabatterna i jobbavdraget och utjämningssystemet
  • Ge alla statliga myndigheter i uppgift att, genom digitalisering och automatisering, minska åtgång av förvaltningsanslag.
  • Ge Ekonomistyrningsverket i uppdrag att sammanställa beprövad erfarenhet på ändamålsenlig välfärdsproduktion, i syfte att minska kostnaderna i kommuner, landsting och regioner.
  • Ge Statistiska Centralbyrån i uppdrag att samla in relevanta uppgifter för att följa produktivitetsutvecklingen i kommunerna och i andra delar av offentlig sektor.
  • Ge Ekonomistyrningsverket i uppdrag att utveckla och utvärdera beslutsfrämjandeinsatser (BFI) för att minska kostnader i offentlig förvaltning och sprida goda lokala och regionala exempel.

Niklas Wykman, Riksdagsledamot

Oliver Rosengren, Kommunalråd

© Oliver Rosengren 2018