Debatt om arbetstidsförkortning i kommunfullmäktige

Posted on

På dagens kommunfullmäktige debatterades Vänsterpartiets motion om arbetstidsförkortning. Kommunstyrelsen har besvarat motionen med hänvisning till den uppföljning av försöket i Göteborg som omsorgsförvaltningen gör. Jag biföll givetvis kommunstyrelsens förslag, men redogjorde i debatten för på vilka sätt sänkt standardarbetstid riskerar arbetsmarknadens funktionssätt och välfärdens varaktiga finansiering.

Det finns en hel del internationellt publicerad forskning kring arbetstidsförkortning och arbetsdelning. Viktigt att notera är att i de fall det finns positiva utfall, exempelvis av tysk forskning går det i huvudsak att härleda till en annan lönebildning och andra lönenivåer. De har så kallade minijobs, med såväl kortare arbetstid och mindre inkomst. Jag bedömer förslaget från Vänsterpartiet i huvudsak handla om bibehållen ersättning för mindre arbetad tid. Effekterna för detta och andra möjligheter återkommer nedan.

Först och främst bör frågan om standardarbetstiden och faktisk arbetstid utredas. Om förändringen i standardarbetstid skulle föranleda identisk förändring i faktisk arbetad tid, skulle elasticiteten i arbetstid vara 1. Forskning visar att så inte är fallet. En minskning av standardarbetstiden med två timmar visar sig snarare resultera i en minskning av den faktiska arbetstiden med 45 minuter. Effekterna på faktisk arbetstid är således mindre än hälften av förändringen i standardarbetstid.

Kommunen är däremot arbetsgivare, varför frågan om arbetstidsförkortning blir en faktisk sänkning med två timmar och effekterna bör prognostiseras utifrån ett arbetsgivarperspektiv, inte arbetsmarknadsperspektiv.

Om vi som arbetsgivare försöker normalisera sex timmars arbetsdag bör jämställdhetseffekter tas i beaktande. Vad händer när kvinnor i offentlig sektor ska arbeta sex timmar och män i privat sektor fortsätter ha en faktisk arbetstid en bra bit över standardarbetstiden. Det är inte omöjligt att anta att utvecklingen mot en mer jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete skulle avta och kanske vända. En inte helt väntad ambition från Vänsterpartiet.

De som företräder teorin om arbetsdelning antar att de arbetstagare som anser att en arbetstidsförkortning är önskvärd kommer att sänka sina lönekrav vid en arbetstidsförkortning eftersom det då blir mer attraktivt att ha ett arbete. När lönekraven, vid en given arbetslöshet, sänks minskar jämviktsarbetslösheten – den arbetslöshet som är oberoende av konjunktur och istället går att härleda till arbetsmarknadens funktionsduglighet och struktur.

Samtidigt skulle företagens fasta kostnader per anställd fördelas på färre arbetade timmar om arbetstiden förkortades. Företagens arbetskraftsefterfrågan blir då mindre lönekänslig i takt med att produktionen blir mer kapitalintensiv och verksamheten inte är optimerad. Den effekten bidrar till ökad jämviktsarbetslöshet på lång sikt. Men det är inte den enda.

Förkortad standardarbetstid minskar produktiviteten och tillväxten givet att produktionen inte är optimerad. Det finns de som framhåller att minskad arbetstid eller ökad ledighet skulle bidra till utvilade anställda och ökad produktion per arbetad timme. För att möta produktionsbortfallet av en arbetstidsförkortning skulle rejäl tillväxt i produktion per arbetad timme behövas. Arbetstidsförkortning riskerar således den varaktiga finansieringen av välfärden och framåtsyftande investeringar. Vi återkommer till den frågan för Växjös del.

Empirisk forskning visar att förkortad standardarbetstid bidrar till ökade relativa lönekrav. I takt med att lönekraven tilltar minskar efterfrågan på arbetskraft, och jämviktsarbetslösheten ökar på lång sikt också av detta. Också detta framgår av internationell utvärdering. Detta framgår bland annat av Oskar Nordström Skans avhandling, publicerad i Ekonomisk debatt, för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

På samma tema har Konjunkturinstitutet i sin utvärdering av arbetstidsförkortning av olika slag påpekat riskerna för Sveriges ställning på den internationella marknaden av de penningpolitiska följderna av arbetstidsförkortning. När lönekraven tar fart skulle penningpolitiken sannolikt stramas åt. Också det påverkar tillväxt och sysselsättning.

Vid sidan av de rent makroekonomiska effekterna som bör tas i beaktande finns flera på individnivå. Minskad standardarbetstid minskar produktionen och tillväxten. Det har varaktig effekt på ålderspensionerna, som är knutna till tillväxten. Konjunkturinstitutet bedömer att förkortad standardarbetstid har omfördelande effekter, till nackdel för pensionärer, studerande och arbetslösa. Vänsterpartiet verkar göra anspråk på att bryta ny mark i väljaropinionen.

Vänsterpartiet föreslår arbetstidsförkortning i vissa verksamheter, men siktet är tydligt. De har för avsikt att införliva sina vallöften om arbetstidsförkortning. Av skrivelsen går det inte att utläsa hur de vill att införandet ska genomföras, men det går att anta att de vill införa arbetstidsförkortning med bibehållen lön och samtidigt täcka upp bortfallet med nyanställningar. Detta bekräftades under fullmäktiges sammanträde.

Arbetstidsförkortning

Ovan föredras en sammanfattning av den beräkning som personalkontoret gjort utifrån olika tänkbara utfall av Vänsterpartiets formulering i skrivelsen. Under sammanträdet bekräftades det, som ovan nämnt, att de vill se förkortad arbetstid med bibehållen lön och nyrekryteringar som kompletterar arbetskraftsbortfallet. Det är rödmarkerat i tabellen ovan.

Växjö kommun är för närvarande inte lika ansatt i rekryteringsfrågor som flera jämförbara kommuner, men det är inte sällan ett tufft rekryteringsläge. Särskilt svår är situationen i skola, omsorg och socialtjänst. Snabba expansioner i verksamheter relaterade till flyktingsituationen är en bidragande del i detta. Samtidigt vill Vänsterpartiet att rekryteringsbehovet ska öka med 1533 helårsarbetskrafter. Hur de ska lösa den rekryteringsutmaningen gav de inget besked om.

Kostnaderna för bibehållen lön och finansiering av nyrekrytering skulle bli ungefär 427 miljoner kronor. 427 miljoner i utgiftsökningar för offentlig sektor. Från vilken verksamhet Vänsterpartiet har för avsikt att ta den här finansieringen är oklart. Det är att jämföra med nästan dubbelt så mycket som årsbudgeten för byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsammans. För arbete och välfärd är det mer än en tiondel av vår budgetram från fullmäktige. För arbete och välfärd skulle det innebära 32 miljoner kronor i kostnadsökningar och ett rekryteringsbehov om 104 helårsarbetskrafter. En övermäktig uppgift.

Ovanstående är oaktat de effekter på arbetsmarknadens funktionsduglighet som skulle medföras om en så betydande aktör på den lokala arbetsmarknaden som Växjö kommun införde detta. Resonemangen inledningsvis, utifrån teoretisk och empirisk forskning, gäller sänkning av standardarbetstiden – en fråga som inte ankommer på Växjö kommun att besluta i. Det som går att hänföra till vårt plan gäller dock det ökade lönekravet, varför ytterligare utgiftstryck är att anta över tid.

Hur ska Vänsterpartiet finansiera detta? Hur vill Vänsterpartiet lösa den tuffa rekryteringssituationen?

Sammanfattningsvis: Sänkt standardarbetstid ökar arbetslösheten, minskar tillväxten, försämrar pensionerna, har negativa omfördelningseffekter för inkomstsvaga grupper, försämrar jämställdheten, ökad det redan svåra rekryteringsläget och kostar miljontals kronor.

Fördjupning:

  • IFAU: http://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2001/Arbetstidsforkortning-loner-och-arbetsloshet—en-studie-pa-svenska-individdata/
  • KI: http://www.konj.se/5.70c52033121865b13988000109921.html
  • Du Rietz i Ekonomisk debatt: http://nationalekonomi.se/filer/pdf/8-1-gr.pdf
  • Åberg i Ekonomisk debatt: http://www.nationalekonomi.se/filer/pdf/14-4-ya.pdf
  • Calmfors i Ekonomisk debatt: http://www.nationalekonomi.se/filer/pdf/16-7-lc.pdf

Kommentarer

Taggar: , ,

© Oliver Rosengren 2015