Twitterdiskussion med Ivar Arpi mfl

Posted on

Tidigare ikväll ifrågasatte jag Ivar Arpis artikel ”Migränverket” i magasinet Neo. Det började med att jag ställde frågor om hans tanke bakom artikeln.

Ivar Arpi beskriver sig själv som ledarskribent och Neo är ingen nyhetstidning, utan ett politiskt magasin. Caspian Rehbinder sammanfattar väl mitt ingångsvärde här:

IMG_9109.PNG
Arpis artikel beskriver att Migrationsverket är i kris. Artikeln bygger på intervjuer med en handfull medarbetare som har fingerade namn. Migrationsverkets presschef ifrågasätter underlaget. Jag har inga skäl att göra det. Samtidigt tror jag inte sanningen om hur Migrationsverket mår entydigt finns någonstans, således inte heller i Arpis artikel.

Mina frågor till Arpi rörde vad han, som opinionsbildare på ett politiskt magasin, hade för mål med artikeln. Som skribent med begränsat utrymme (begränsad teckenmängd i ett begränsat antal nummer) måste man givetvis prioritera. Jag ställer mig frågan vad som då får Arpi att skriva en artikel som rakt av går ut på att beskriva en kris hos Migrationsverket.

Känner han ett behov av att upplysa folk om att Migrationsverket måste få mer resurser för att klara din uppgift, gott så. Det är möjligt. Den intentionen framgår dock inte av texten.

Eller är det istället så att Arpi ville använda sitt utrymme till att tydliggöra ett av systemets utmaningar för vårt mottagande. Också det saknar i så fall svar. Hur handläggningen ska underlättas eller reglerna förenklas.

Nej, istället lämnas vi med en domedagsprofetia om hur myndigheten ”inte klarar mer”. Där kommer också min kritik. Som opinionsbildare bär en ett ansvar. Jag häver inte ur mig beskrivningar om hur jag eller någon annan upplevt verkligheten utan att fundera på konsekvenserna hos mottagaren. Jag skriver aldrig en text om något utan att fundera över hur jag vill att det uppfattas.

Jag har tyvärr svårt att se att agendan bakom artikeln bygger på något annat än att acceptera problemformuleringen om människor. Att antalet asylsökande är ett problem. Jag hoppas att så inte är fallet, men jag redogör för hur jag uppfattade artikeln. Och vad jag då också reagerade på.

För mig kan människan inte vara problemet. Arpi skriver på sin blogg om diskussionen. Om hur han tycker vi duckar för en fråga väljarna stället. Det är möjligt att våra svar inte varit tydligt adresserade till de väljarna som frågat om invandring. Det är därför bra att vara tydlig. Den som undrar om invandringen är ett problem bör ges följande svar: ”Nej. Däremot måste integrationen förbättras. Det vill vi göra med reformer av arbetsmarknaden, arbetsrätten och bidragssystemet – så att jobben blir fler, kommer fler till del och drivkrafterna för att arbeta stärks – och avregleringar av bostadsmarknaden – så att mer byggs, snabbare. Systemet är problemet, inte människorna.”

Därför ställer jag mig fortfarande frågan med vilket mål, med vilken förhoppning Arpi skrev artikeln. Var det engagemanget för välfungerande myndigheter?

Slutligen, en iakttagelse. Flera debattglada twittrare, som inte sällan beklagar sig över ”vinklar” på reportage från såväl SVT som Aftonbladet, gör nu stora nummer av att jag frågar om just ”vinkeln” på Arpis artikel. Fascinerande.

Kommentarer

Taggar:

© Oliver Rosengren 2014